Igår kom min allra bästa vän Emma på besök och sov över här hos oss, de var riktigt skönt att få träffa henne igen, vi hade också julklappsbyte vilket var skojj, Hugo blev jätte glad över sina presenter som han fick av henne :) Imorse följde jag med henne till tåget och vinkade av henne, och efter de tog jag mig en löprunda på ungefär 3 km, har legat förkyld så börjar lite lugnt :) De var riktigt skönt att få röra på benen, så nu sitter jag här med min sambo och lilla Hugo och har mysmorgon, kollar på barnprogram och fikar :) Funderar på om jag ska sätta mig och försöka fixa ihop lite smycken, har massa ideer! 

Tänkte också i detta inlägg öppna upp mig lite, tänkte också att de säkert finns fler tjejer/kvinnor som har samma "problem" som mig :) 

För ungefär 3 månader sedan satt jag och kollade på programmet efter klockan 10 på tv 4, den veckan handlade det om mens och pms besvär. Jag har under en längre tid varit lätt irriterad, haft lätt för att gråta utan anledning och riktigt hemsk mensvärk under mensen och ungefär en vecka innan, räknade ut att jag mådde "dåligt" ungefär 2 veckor i månaden. Mitt självförtronde var alltid sämre under dessa veckor och ibland gick de så längt att om min sambo sa att han älskade mig så kunde jag säga ifrån, att jag inte trodde på honom. De var jätte jobbigt för mig och givitvis för honom. Jag gick liksom in i en slags bubbla där jag tyckte att jag var inte värd något. Samt att jag hade jätte svårt att sova vilket gjorde att jag kunde inte kontrolera mina humörsvängningar. 

Men då denna dag då jag satt och kollade på programmet så handlade det just om pms och pmdd. När de pratade om just pmdd så kände jag igen mig, även min sambo sa att de låter ju som du då du har din period. Jag blev först ledsen och rädd men min sambo tröstade mig och jag valde att gå till en läkare, min sambo var med mig till sjukhuset och de slutade med att jag till slut fick medicin för mina besvär. Idag och sen 3 månader tillbaka äter jag antidepresiva varje kväll, som hjälper mig otroligt mycket, både jag och min omgivning märker att jag mår mycket bättre! :) Jag är gladare, jag kan ta emot komplimangersäger till och med tack ;) ), jag blir glad då min sambo säger att han älskar mig, JAG SOVER, och jag har inte en lika hemsk mensvärk. Visst är de kanske inte så kul att behöva äta medicin, och i början kändes de pinsamt, men jag ångrar inte att jag sökte hjälp eller att jag började med min medicin. Jag mår jätte bra idag och de känns skönt att äntligen kunna vara nöjd med sig själv och kunna säga till sig själv att de här gjorde du bra :) 

Jag tror att de är ganska många som mår dåligt under sin period och jag tycker faktiskt att om man har sånna jobbiga besvär som till exempel jag hade, så ska man våga ta hjälp istället. Man behöver kanske inte börja med medicin utan de kan hjälpa om man bara får prata om de, jag kommer börja prata om de. jag har berättade de för mina närmsta vänner nu och familj, och de är en stor lättnad att dom vet om de, för då kanske dom får mer förståelse varför jag kan bli konstig och dra mig undan ;)